Jag styr inte över mina känslor

Mina känslor är en marionettdocka i mina barns händer.


Sedan jag fick veta att jag var gravid första gången så har jag varit en känslomässig berg-o-dalbana utan egen vilja. 
9 månader av humörsvängningar som jag inte kunnat hantera eller kontrollera, kärleken, lyckan, oron och rädslan som tog mig med storm när André föddes och stunderna av galenskap, ilska och brist av tålamod som kan infinna sig under den härliga trotsåldern. 
För att sedan börja om från början med 9 månader av humörsvängningar. 

Det här är inte jag, det är inte känslor som jag väljer eller kan styra över. Det är känslorna mina barn ger mig.

Och behöver jag ens nämna tårarna?!
Helt plötsligt har jag blivit en människa som gråter för ALLT. Jag gråter när jag är glad, ledsen, arg, uppspelt, besviken.. Jag gråter för tusan bara av att sitta och titta på mina barn lite för länge.
Jag har blivit en lipsill med känslorna utanpå.

Det skrämmer mig lite att inte ha kontroll, att inte kunna bestämma själv över mina egna känslor. Men det gör mig inte så mycket, för någonstans så tror jag på att jag har växt som människa och hittat sidor av mig själv som jag inte visste fanns, allt tack vare mina pojkar. 
Så jo, dom får mer än gärna hålla i snörena till mina känslor. 


Cool mamma

Gud va bra det känns att få lite cred ibland. I vanliga fall när barnmorskan säger något positivt så hade jag tänkt "äsch, så säger hon till alla".. Men just idag valde jag faktiskt att ta åt mig, kanske för att jag håller med? Jag ÄR en cool morsa! 


Att jag har fötterna på jorden, är lugn och verkar ha koll på läget, att jag är en cool mamma. Ja, det kan nog vara så, jag är själv ganska förvånad. Innan jag fick barn såg jag mig verkligen inte som den människan barnmorskan pratar om, då hade jag inget tålamod och mycket humör.. Nu är det raka motsatsen, trodde aldrig att jag skulle vara den med mest tålamod i våran familj. Men att få höra det från någon utomstående bekräftade ändå att jag någonstans lyckats bli den mamman och människan jag vill vara, och det är tack vare mina barn och min sambo, min fina familj.

Det här gjorde helt klart min dag, en sån liten sak som att någon sa till mig att jag är bra. Varför säger vi inte det till varandra oftare? Eran bättre hälft, mamma, pappa, syskon, vänner.. Ja, listan kan göras lång. Vi alla behöver få höra att vi är bra, gör någons dag lite ljusare så kommer marken bli lättare att gå på för både dig och dina nära. 

Så gott folk, sug åt er av all positiv energi där ute och ta åt er när ni får positiva ord slängda till er.
Jag själv ska fortsätta gotta mig i att jag är en cool mamma och berätta för mina barn att dom gör mig till en bättre människa.



Ännu en början på något nytt

Det händer så mycket just nu, men den absolut största och roligaste nyheten vi har att dela med oss utav är att vi ska bli föräldrar igen.
André ska bli storebror, helt fantastiskt kul! Och jag känner mig så otroligt lyckligt lottad som får chansen att göra den här resan igen.


Jag har alltid sagt att jag bara vill ha ett barn, det har alltid varit min bild av framtiden.. Jag, Daniel och André. Det faktum att jag måste ändra hela min framtidsvision och börja se en bild av mig, Daniel, André och en liten till är lite skrämmande och spännande på samma gång. 

Det kommer bli jätteroligt men jag har fortfande inte vant mig riktigt vid tanken trots att vi redan nu går in i v.20.
Och med detta sagt kommer det nu bli ännu mer barn och bebisprat här inne eftersom det är vad min vardag kommer att bestå utav ett tag framöver. I mitten av oktober är det beräknat att krabaten ska komma till världen, vi hoppas att tiden går fort.

Nallen med det lilla extra.

På sjukhuset kom ambulansföraren in med en Nalle till André, han reagerade inte så mycket på den just då eftersom han var halvt borta. Men när han satt i bilen påvägen hem fick han den igen och har inte släppt den sen dess.
Han har haft med den överallt, matar den med välling, tar tempen på den, busar med den, diskuterar världsfrågor, sover med den och jag eller Daniel får ABSOLUT INTE ha den. Det är BARA Andrés nalle har vi fått förklarat för oss. 
Han har aldrig blivit riktigt fäst vid något gosedjur eller liknande förut, men den här nallen har uppenbarligen det lilla extra. 
 
Jag kan inte tacka ambulanspersonalen nog för all hjälp och för den fina nallen som han älskar så mycket. 



Jag kommer aldrig vänja mig..

Idag har vi spenderat hela dagen i soffan, sovit, baddat en febrig liten kille med kallt vatten, vädrat, tagit tempen var 20:e minut och medicinerat. Men någon mat är svårt att lura i honom, inte ens glass duger idag. Han är så otroligt trött och utmattad sen den minst sagt omtumlande gårdagen. Helt förståeligt, hur kan man vara annat än trött om man haft krampanfall i över 40 minuter?
 
Jag var hemma och vabbade med A, han fick feber på tisdag eftermiddag och vi förstod ju att det var biverkningen från 18 månaders sprutan (mässling osv) som han fick förra veckan. Han fick alvedon och hade ingen feber under natten men under morgonen igår kom den tillbaka så vi bestämde att han fick ha en sjukdag hemma. 
Hela förmiddagen flöt på bra, han var pigg och glad som vanligt och det var inte lätt att hålla en således frisk 1,5 åring lugn. Efter en tidig lunch sov han middag i soffan och jag låg bredvid och kollade tv, han vaknade till några gånger men somnade snabbt om igen. Sen kom de.. Ännu en feberkramp..
 
Handen började rycka lite som om han drömde men det där sjättesinnet man som mamma har till sitt barn sa med en gång till mig att nu är det fel. Jag slängde upp honom på armen innan jag egentligen hann reagera själv, började springa mot dörren men kom på att jag behöver telefon och alvedon. På det här korta ögonblicket hade han redan hunnit bli grå och "livlös", hans tomma ögon stirrade förbi mig, saliven som han tuggat sekunden innan låg kvar i mungipan som små bubblor och hans läppar var gråa. Förstår ni hur mycket man hinner tänka? På dom korta sekunderna då jag springer igenom huset med min sons slappa kropp liggandes på ena armen samtidigt som jag slänger upp medicin, telefon och en filt i den andra handen?! Jag satte mig ute på trappan och kände mig förvånandsvärt kontrollerad. Det är först när jag fumlar med telefonen, i vad som känns som flera minuter för att få fram knappsatsen så jag kan trycka 112, det är då jag känner hur hjälplös jag är och hur paniken kommer smygandes. 
När jag pratade med larmcentralen kom han tillbaka i färg och andningen men hade inte vaknat än, när vi sen la på i väntan på ambulansen så vaknade han men hade panik och krampade ordentligt, kunde knappt hålla honom. Detta fortsatte i minst 40 minuter och slutade inte helt förrän vi var framme på sjukhuset, trots kramplösande i båda näsborrarna och kramplösande i en kanal ut i blodet. 
Det är så hemskt att se sitt barn vara så hjälplös, med syrgasmask, spruta i armen, EKG kablar på bröstet och en sönderklippt tröja hängandes på armarna. Allt gick liksom som i slowmotion för mig och jag kände hur borta jag va, jag satt bara och stirrade. Ambulanspersonalen frågade mig flera gånger om jag va okej och jag minns att jag bara nickade. 
Väl på sjukhuset var dom lite oroliga (ingen sa något högt men vi förstod att det var över hjärnskador) eftersom han hela tiden kollade åt höger, men när dom tillslut fick honom att titta åt vänster och han hejjade på alla i rummet så drog vi alla en lättnande suck. Han va okej men så svag.. Han var som ett 13kg spädbarn, han kunde inte hålla upp huvudet själv och orkade knappt lyfta handen till munnen, men han va okej igen och jag var så lättad över att se att min son var tillbaka vid medvetande. Vi fick åka hem igen samma dag, och nu sitter vi här. Lika tafatta som alla de andra gångerna det hänt, lika ovetandes om vad man ska göra, och lika rädda för att det kan hända igen.
 
Fjärde gången.. Jag kommer aldrig vänja mig...


På jakt efter..


Jag är på jakt efter en trappgrind, gärna en liknande den vi redan har (på bilden), André ska få flytta in till sitt rum alldeles strax och eftersom han lärt sig öppna dörrar vill jag bara helt säker på att han inte kan  komma någonstans. Min tanke är att vi ska vända på handtaget också så håller det honom därifrån ett litet tag till iaf.
Eftersom vi var och köpte en säng till lilleman igår så börjar vi nu närma oss ett färdigt barnrum, en blå växasäng blev det tillslut och jag tror han kommer stormtrivs i den.

Men har ni, eller vet någon som har en bra trappgrind som dom vill bli av med får ni gärna höra av er!

Första..


.. Teckningen från dagis! Med lite hjälp från fröken men ändå hans mästerverk. Jag sken upp som solen i Karlstad när jag kom in och såg denna hänga vid hans jacka, tänk att något så litet kan ge så mycket lycka.

Badhuset

Måndagen är nästan över och vi har kommit tillbaka till vardagen och verkligheten i skitvädret. Dagen idag gick då extremt långsamt på jobbet och jag känner mig så slut i kroppen, det var riktigt längesedan jag var såhär trött.

När vi väl kommit hem efter jobb och dagis och landat i soffan så hör våran fina vän Madelene av sig och undrar om vi ska med och simma.. Efter några suckar och en stunds fundering så kommer jag fram till att jag nog bannimej ska åka med så jag får gjort något vettigt idag iaf. Sagt och gjort (hur jag kom upp ur soffan igen är ett mysterium en dag som denna), vi slängde ner badkläder och packade ihop oss för att sen åka in till Vara och mötas upp. 
Och vet ni, jag är glad att jag åkte med! Det piggade upp min extremt tråkiga och gråa måndag, mysigt och skönt att bara plaska runt med våra små. Det ska definitivt göras oftare!

Kort sagt så tackar vi dessa underbara människor för en riktigt fin måndag och kväll, tack för att ni är ni och tack för att ni står ut med oss även en sån här dag :) ni är guld värda!


Måndag

Sent skift denna veckan och vi har en mysig förmiddag innan dagis, pyjamas och godis! 
Ibland får man lyxa till det lite.

Jag är så spänd och nervös inför veckan, väntar på ett samtal som kan avgöra väldigt mycket. Håll alla era tummar och tår, jag hoppas dom ringer snart för nu orkar jag snart inte vänta mycket mer.


Första..

.. besöket på pottan!
Vilken kille. Köpte ju en potta på Ikea igår så innan badet idag ställde vi fram pottan, satte honom där, pratade om att han skulle kissa och vips kände han sig nöjd och ställde sig upp. Vad låg i pottan om inte lite kiss?!

Jaha.. Det va ju enkelt! Han fick massa beröm och va stolt han var, sen var han tydligen inte klar så det kom en skvätt på golvet också men vad gör det. 
Våran kille, så stor, så duktig. 
Nu får vi bara fortsätta med att sätta honom på pottan då och då och sen hoppas på det bästa.


Vardagslyx


Vi har haft finbesök här på förmiddagen utav fina Elida och hennes underbara mamma Madde, barnen lekte och vi tjatade lite skit. Behövligt, va så längesedan vi träffades så lite update var på tiden. 
Det blev mycket pussar, klappar och kramar barnen emellan när dom skulle åka hemåt. Dom är ju så charmiga. André har dock lite svårt för att förstå hur han ska bete sig eller vad han ska göra med någon som är yngre, jag vet att han föredrar att leka med dom äldre pojkarna på dagis, men idag började han nog få lite koll på läget. Han kan bli lite hårdhänt men nu förstår han iaf att han ska ta de lugnare och vara snäll när jag säger till honom, så jag tyckte han skötte sig jättebra idag.

Lek och bus


Mamma och pappa kom hit och gjorde Pizza till oss och det var definitivt behövligt. Nu börjar jag känna mig som en människa igen, äntligen!

Tänk vad kul dom här har tillsammans, speciellt nu när André har börjat lära sig hur man leker med henne som en hund. Han hämtar hennes leksaker och ger till henne eller kastar så hon får springa och hämta, sånna här rep fattar han också hur man använder så han ger Mimmi ena änden och håller själv i den andra. Hon är så försiktig och drar inte mer än han kan hålla emot. 
Det bästa av allt är att hon har börjat lyssna på honom och han har börjat lära sig vad hon får och inte får göra. Skäller hon säger han "nej" och håller upp fingret, alternativt lägger han handen över nosen. Vi har fått det jäkligt bra! 
Vilken alldeles underbar hund vi har, jag var så tveksam och rädd att det här inte skulle funka i början eftersom hon är en väldigt egen hund som gärna vill ha uppmärksamheten, men nä.. Hon tog in honom på livet direkt, jag tror faktiskt att hon visste redan när han låg i magen att han var familj. 

Pyssel

Jag har massvis med fuskpolos till André men ingen bra "halsduk"..
Har varit på jakt efter en snygg tubhalsduk till honom så han har något att gosa ner sig i när det är kallt ute men har inte hittat någon som passat oss i smaken. Så idag tog jag saken i egna händer..
Hittade en mössa i lådorna med vinterkläder som varken jag eller Daniel använder och färgen passade perfekt till Andrés overall så jag tog fram saxen och voilá!


Klippte av toppen på mössan och vek in ena kanten på mössan så jag fick önskad bredd på halsduken, sen va det färdigt. Ska bara sy kanten så den inte fransar upp sig, men vi är grymt nöjda, båda jag och André.


Tant Carro ligger bakom den snygga Dino-västen han har på sig, den kommer från HM och kommer sitta perfekt när våren närmar sig. Sjukt snygg julklapp!

Sömntutor


När Daniel hade åkt till jobbet somnade jag och André om igen i våran säng och vaknade inte förrän halv 9, tror nog att vi båda var oerhört trötta. För se bilden, lille herrn har fått tillbaka gnistan i ögonen igen - äntligen!

Ute snöar det för fullt och vi ska nog klä på oss ordentligt och hänga med Mimmi ut när hon ska kissa. Åh va skönt att komma utanför dessa väggarna, det var ett tag sen och trots snön tycker jag det ska bli oerhört uppfriskande med lite luft.

Förövrigt är det fredag, min underbara lediga fredag.

Överkörd morsa


Godmorgon? Godnatt? 
Jag vet inte vilket..
André har hostat så mycket att han spytt 2 gånger inatt, så med 0 timmars sömn försöker vi ta oss igenom den här dagen. Jag har pratat med vårdcentralen och  det ska finnas medicin att hämta ut efter 5 idag så nu äntligen kan vi förhoppningsvis bli av med dom här bacillerna, jag struntar i sömnen egentligen, sålänge André blir frisk.
Men jag kan inte skjuta under stolen att jag längtar extremt mycket till den dagen då vi får sova en hel natt igen, utan hosta, feber, spyor och snortallar.
Jag vet inte om det bara är min trötta kropp som talar eller om jag, precis som André, ligger här med feber och hosta, i vilket fall ska jag åka och jobba när Daniel kommer hem. 
Jag vill inte röra mig ur soffan idag.

/överkörd morsa

En sjukling


Jojomen, visst va de annat än bara lite snuva. Han hade en bakterie i kroppen som orsakade febern och att han varit sjuk så länge, det finns penicillin att få om man vill men det kan också försvinna av sig självt. Vi avvaktar lite, men jag är tveksam,  5 veckor är väl nog som försök? Stackarn hostar ju upp allt han har i magen. Nä, jag tror nog det får bli penicillin denna gången, vi kan inte va hemma varannan dag med honom för att han har feber till och från hela tiden. 
Jag vabbar halva dagen idag iallafall, febern håller i sig och han blir sämre så när Daniel kommer hem från jobbet åker jag till mitt.
Smidigt när vi kan turas om och inte behöver vara borta helt från jobb någon utav oss och jag tycker det är kul när det uppskattas hos arbetsgivaren att man är så flexibel och ställer upp när jag kan. 

Nä,  vi går här hemma och proppar i oss massa vitaminer, det kan man ju aldrig få för mycket utav, och jag börjar få ont i halsen.. Snälla, snälla, snälla låt det bara vara inbillning. Jag är inte sjuk, jag är inte sjuk, jag är inte sjuk.. INTE SJUK!

Säng

Huuuur häftig är den inte?!


Jag MÅSTE skaffa en sån här till André, tyckte den var skittuff och han skulle älskat den. Det här får jag kika mer efter, jag är inne på att börja leta säng till honom snart ändå, bättre att vara ute i god tid så man inte missar fynden!
Vet inte vad vi ska börja med, det tål att funderas på. 

När går man ifrån spjälsängen?
Vad är lämpligast att börja med efter?
Vad ska man tänka på?


Just nu..


😂

Morgonpromenad

Godmorgon!
Eftersom Daniel fick sovmorgon idag så passade vi på att ta en morgonpromenad med våra kära blivande grannar efter frukosten. Helt underbart att få komma ut och röra på sig lite, det var definitivt inte igår.


Redo att ge sig ut, herrn tycker att mamma är lite för långsam dock.


Busade i snön i väntan på Madde och lilla E.


Morgonpromenad med några av våra favoriter! Och vilket härligt väder vi fick, underbara sol.

Godmorgon

Jag och André va uppe med tuppen idag, så.efter frukosten bestämde vi oss för att hoppa in i duschen så vi var färdiga för att åka när Daniel vaknade. Yess, vi ska shoppa!

Vi ska passa på att leka lite ute innan dess också för här har det minsann snöat inatt, inte jättekul men inte mycket att göra åt de. Jag vet 2 stycken som kommer bli extremt glada iaf.


Tidigare inlägg