Jag hann vara tillbaka på jobbet i 4 timmar innan dagis ringde, jodå, nog hade lille A spytt på fröken. Så det va bara att packa ihop och fara hemåt igen för lite mer vabb och magsjuka, man kan inte ha turen på sin sida jämnt.

Min tanke var att Daniel skulle byta av mig imorgon så att jag kunde åka tillbaka och jobba men det höll inte mina kära kollegor med om, haha, man kunde ju tro att jag hade pesten så som alla flydde när jag gick genom matsalen för att hämta min lunch innan jag åkte. 

Han var väldigt trött och somnade i bilen påväg hem sen har han sovit i några timmar, nu är han uppe igen och försöker få i sig lite banan, änsålänge har det inte varit något mer.

Jag hoppas att han får en lika lindrig omgång som jag och Daniel haft och sen får det va slut på sjukdomar ett tag framöver.

Det var nog magsjuka ändå för nu har Daniel legat och spytt hela natten. Stackaren, han som ska springa Tough Viking idag.. Verkar inte som att det blir något med det, jag slår vad om att ifall han hade haft minsta lilla ork i kroppen så hade han åkt ändå, men som det är nu kan han inte ens få i sig vatten.

Och inte nog med att jag smittat honom så har mamma och pappa sovit här inatt för att dom skulle vara barmvakt åt André idag när vi skulle varit iväg. Jag vill verkligen inte att dom också ska bli drabbade..

Tycker så synd om Daniel, han är oerhört besviken. Önskar jag kunde göra honom frisk..

Det var 5 år sedan sist så jag antar att det va dags igen, men det var bara att kolla till grabbarna uppe i sovrummet så att dom klarade sig själva under natten och sen bäddade jag ner mig och en spyhink i soffan.

Här har jag legat sen dess..

Jag mår ändå förvånansvärt "bra", jag är så otroligt trött bara och får inte i mig något att äta.

Jag hoppas verkligen att vi slipper magsjukan här hemma och att Daniel inte blir drabbad eftersom han ska springa Tough Viking i Göteborg imorgon. Tills dess har jag tänkt försöka vara på fötterna igen så jag kan åka med och hejja.

André har blivit piggare och har äntligen kommit under 38 grader i feber så vi känner ett litet lyckorus här hemma trots allt. Nu håller vi tummarna för att det håller sig där resten av dagen.

Och nu är det jag som tar mig ännu en tupplur eller 2 i soffan, eller 3.. Kanske 5, vem vet. 

Zzzzzz...

På sjukhuset kom ambulansföraren in med en Nalle till André, han reagerade inte så mycket på den just då eftersom han var halvt borta. Men när han satt i bilen påvägen hem fick han den igen och har inte släppt den sen dess.

Han har haft med den överallt, matar den med välling, tar tempen på den, busar med den, diskuterar världsfrågor, sover med den och jag eller Daniel får ABSOLUT INTE ha den. Det är BARA Andrés nalle har vi fått förklarat för oss. 

Han har aldrig blivit riktigt fäst vid något gosedjur eller liknande förut, men den här nallen har uppenbarligen det lilla extra. 

 

Jag kan inte tacka ambulanspersonalen nog för all hjälp och för den fina nallen som han älskar så mycket. 

Idag har vi spenderat hela dagen i soffan, sovit, baddat en febrig liten kille med kallt vatten, vädrat, tagit tempen var 20:e minut och medicinerat. Men någon mat är svårt att lura i honom, inte ens glass duger idag. Han är så otroligt trött och utmattad sen den minst sagt omtumlande gårdagen. Helt förståeligt, hur kan man vara annat än trött om man haft krampanfall i över 40 minuter?

 

Jag var hemma och vabbade med A, han fick feber på tisdag eftermiddag och vi förstod ju att det var biverkningen från 18 månaders sprutan (mässling osv) som han fick förra veckan. Han fick alvedon och hade ingen feber under natten men under morgonen igår kom den tillbaka så vi bestämde att han fick ha en sjukdag hemma. 

Hela förmiddagen flöt på bra, han var pigg och glad som vanligt och det var inte lätt att hålla en således frisk 1,5 åring lugn. Efter en tidig lunch sov han middag i soffan och jag låg bredvid och kollade tv, han vaknade till några gånger men somnade snabbt om igen. Sen kom de.. Ännu en feberkramp..

 

Handen började rycka lite som om han drömde men det där sjättesinnet man som mamma har till sitt barn sa med en gång till mig att nu är det fel. Jag slängde upp honom på armen innan jag egentligen hann reagera själv, började springa mot dörren men kom på att jag behöver telefon och alvedon. På det här korta ögonblicket hade han redan hunnit bli grå och "livlös", hans tomma ögon stirrade förbi mig, saliven som han tuggat sekunden innan låg kvar i mungipan som små bubblor och hans läppar var gråa. Förstår ni hur mycket man hinner tänka? På dom korta sekunderna då jag springer igenom huset med min sons slappa kropp liggandes på ena armen samtidigt som jag slänger upp medicin, telefon och en filt i den andra handen?! Jag satte mig ute på trappan och kände mig förvånandsvärt kontrollerad. Det är först när jag fumlar med telefonen, i vad som känns som flera minuter för att få fram knappsatsen så jag kan trycka 112, det är då jag känner hur hjälplös jag är och hur paniken kommer smygandes. 

När jag pratade med larmcentralen kom han tillbaka i färg och andningen men hade inte vaknat än, när vi sen la på i väntan på ambulansen så vaknade han men hade panik och krampade ordentligt, kunde knappt hålla honom. Detta fortsatte i minst 40 minuter och slutade inte helt förrän vi var framme på sjukhuset, trots kramplösande i båda näsborrarna och kramplösande i en kanal ut i blodet. 

Det är så hemskt att se sitt barn vara så hjälplös, med syrgasmask, spruta i armen, EKG kablar på bröstet och en sönderklippt tröja hängandes på armarna. Allt gick liksom som i slowmotion för mig och jag kände hur borta jag va, jag satt bara och stirrade. Ambulanspersonalen frågade mig flera gånger om jag va okej och jag minns att jag bara nickade. 

Väl på sjukhuset var dom lite oroliga (ingen sa något högt men vi förstod att det var över hjärnskador) eftersom han hela tiden kollade åt höger, men när dom tillslut fick honom att titta åt vänster och han hejjade på alla i rummet så drog vi alla en lättnande suck. Han va okej men så svag.. Han var som ett 13kg spädbarn, han kunde inte hålla upp huvudet själv och orkade knappt lyfta handen till munnen, men han va okej igen och jag var så lättad över att se att min son var tillbaka vid medvetande. Vi fick åka hem igen samma dag, och nu sitter vi här. Lika tafatta som alla de andra gångerna det hänt, lika ovetandes om vad man ska göra, och lika rädda för att det kan hända igen.

 

Fjärde gången.. Jag kommer aldrig vänja mig...

Jag tänker börja detta inlägget med ett FÖRLÅT.

Till er, till mig, till bloggen.

Jag skäms nästan över att ens vara här inne och skriva nu, det har gått mer än en månad sedan jag skrev något här, och jag som lovade mig själv att faktiskt försöka hålla i det här denna gången; FY SKÄMS.

Det är ju trots allt främst för min egen skull, för att kunna gå tillbaka och se på renoveringen av huset, familjetiden, Andrés uppväxt osv (sen att det finns så fina människor som vill kika in här och se vad vi har för oss på dagarna är ju ett stort plus i kanten).

 

MEN.. (Här kommer mitt försök till en bortförklaring). Jag har en ganska bra anledning till uppehållet, det har faktiskt varit full rulle här hemma, det händer mycket nu. Mycket nytt, mycket jobb och slit med huset, många måsten, en livlig (något trotsig) liten kille och mer därtill.

Så många gånger jag varit här inne och börjat skriva på ett inlägg, utkast arkivet är välfyllt, men så vet ni ju också att min mobil inte fungerar som jag vill. Jag har fortfarande inte fått iordning på mobil-dator problemet och har helt enkelt inte orkat ta tag i det, och nu har jag kommit till den punkten då jag lyckats fylla min mobil med bilder igen. Eftersom det är mobilen jag främst använder när jag bloggar och för att jag ogillar att göra ett inlägg utan bild så har det alltså varit stopp med inlägg. Telefonen är överfull och går i princip bara att använda till det nödvändigaste.

Så just nu sitter jag vid datorn och har börjat flytta över lite bilder via dropbox så att jag kan börja radera och ännu en gång få en hyfsat fungerande telefon. Sen så ska jag förhoppningsvis kunna börja uppdatera mig själv och er här igen, tro mig, jag har många roliga inlägg att dela med mig av.

 

Så jag vill bara säga: Håll ut! Det kommer mer! Än är jag inte klar här ;)

 

Det har varit en riktigt mysig och bra dag med mina favoritpojkar i trollhättan. Vi drog med oss Budda på en shoppingtur och för en gångs skull var det inte jag som skulle handla, Daniel skulle göra ett test på intersport för att se vad han behöver ha för skor när han springer.. Det visade sig iaf att han sätter ner fötterna väldigt snett i varje löpsteg och fick prova ett par skor som var perfekta för honom, så ja, vi lämnade butiken 1300kr fattigare och en lite lyckligare Daniel rikare. Inte mig emot, han behöver skämmas bort ibland! 

Sen gick vi bara runt och strosade i lite butiker, tog en fika och busade en del. André hittade en rosa boll som han inte ville lämna igen (våran bollfantast) så den åkte också med hem. Och annars blev det inte så mycket mer. 

Herrn var nöjd sålänge han fick gå eller sitta på fotstödet och hejja på alla han såg. 

Nu har Budda precis hängt med oss hem och vi ska fortsätra våran mysdag med go mat och lite soffhäng, Tompa och Emelie kommer också och joinar oss ikväll, tacos och film står på schemat - idag igen, haha!

Hur underbart är inte det här?! Jag kom hem från jobbet och det va fortfarande ljust!

Solen var dock påväg ner men vad gör de när det var så fint väder? Jag parkerade bilen på gårdsplanen, plockade fram vagnen och paclade André direkt från bilen till vagnen, släppte ut Mimmi och bytte skor, sen gick vi. Daniel jobbar ändå över idag och Andrés ögon gick i kors påvägen hem så varför inte passa på. 

Vilken energi man har nu, så vackert, så skönt, så värmande. 

Det var nästan mörkt när vi kom hem igen vilket lurade hjärnan lite, kändes som vi var ute i en hel evighet. Men det gick fint ändå.

Vilken dag!

Vi gick upp tidigt imorse och fick i oss en bra frukost, somnade om i soffan en stund på förmiddagen båda två (såååå skönt) och sen gjorde vi oss iordning för att åka in till Vara och möta upp Johlene. En liten inredningsbutik ska stänga och har utförsäljning, då gäller det ju att passa på att fynda. Dock hittada ingen utav oss något specuellt som föll oss i smaken idag, jag fick med mig 2 ljus hem och en wall-dekor. Nåja, vi var inte ledsna för det utan gick istället till Esti för att få lite lunch i magen och gofika efteråt, lika gott som alltid.

Efter god mat tog vi oss en liten promenad i Vara, fönstershopping och tjöt, både jag och André har haft en jätte trevlig dag.

Han somnade som en stock påvägen hem, hann inte ens komma utanför Vara. Nu sitter vi här hemma och väntar på att Daniel ska komma hem sen tror jag bestämt att vi ska till garaget och umgås med våra fina vänner.

Jag har en sån underbar familj och jag lever med en så grym man, han får mig verkligen att skratta varje dag.

Jag älskar honom, allt med honom, jag älskar dom sidorna hos honom som jag stör mig på och dom som får mig att smälta som smör i solsken, för det är allt det som gör honom till den han är. Det spelar ingen roll vad som händer, så länge jag får spendera mitt liv med honom.

Vi har bara tagit dagen som den kommit, gjort det vi känt för, tillsammans. Efter maten åkte vi vidare till min fina kusin och hennes sambo för att ta en kopp kaffe och prata strunt, vi träffas inte allt för ofta så det är alltid lika trevligt när vi väl får lite kvalitetstid.

När vi väl kom hem placerade vi våra rumpor i soffan och fortsatte vårat mystema på dagen! Det här kunde inte blivit bättre, en perfekt söndag, en perfekt alla hjärtans dag. Det här är allt jag behöver ♡

Mamma och pappa kom hem och nattade André och hade sitt lördagsmys i våran soffa istället för sin egen så vi kunde komma iväg. Gulligt av dom!

Filmen.. 5 av 5! Så jäkla bra, jag har längtat efter en film som denna. Min humor, vi låg dubbelvikta i stolarna och skrattade så tårarna sprutade, jag vill se den igen, och igen och igen. 

Den här veckan har varit riktigt jobbig av någon anledning, jag har varit konstant trött och inte haft någon som helst motivation eller energi till något. Så jag tänker njuta av helgen och se till att göra något bättre av nästa vecka. 

Daniel håller på att försöka få André i säng och jag håller på med en godare fredags-mys middag till mig och min kärlek. Har gjort mig till lite och dukat upp med levande ljus, hoppas det blir uppskattat när han väl kommer ner.. 2 filmer ligger och väntar på oss, drickan står på kylning och maten är alldeles strax redo att ätas.

Ha en riktigt trevlig fredag♡

Alla borde ha en vän som dig!

Du är varm, godhjärtad, genuin, omtänksam, jordnära, vacker, snäll, intelligent, glad, rolig och en så otroligt underbar tjej.

Jag tycker synd om dom människorna som valt att gå miste om dig och om dom som ännu inte fått chansen att träffa dig.

En bästa vän i alla väder, spelar ingen roll vart eller när, hon finns alltid där. 

Så en urmysig dag är nu tillända och jag ska försöka komma i säng, vi har verkligen bara tagit dagen som den kommit, gjort det vi känt för och bara tagit det lugnt. Det behöver inte alltid vara så speciellt,  huvudsaken är att vi hittar tid till att faktiskt träffas och umgås.

Morbror orkade inte gå så han tog snålskjuts med André.

Lillebror, Daniel och André går och lägger sig vid 7 ikväll och sover till 2 inatt, sen sover jag och André i bilen påväg upp. Vi har räknat med att vara framme någon gång mellan 6 och 7 på morgonen och då får vi frukost serverad och sen drar vi igång dagen i snön.

Mimmi hänger också med så det blir lite kiss pauser för henne påvägen, tur att hon älskar att åka bil.

Vilket väder! Helt underbart, passar ju bra att Daniel är på utbildning hela dagen och kvällen idag då så jag får vara ledig. Så André är hemma från dagis också, vi har varit ute och sparkat boll nu på dagen och ska snart sätta oss i bilen för en sväng till hemcompaniet, jag har hittat lite smått och gott jag vill ha där så tänkte passa på idag. Denna gången är det inred ingen till köket som gäller..

Men först ska vi få i oss lite lunch här hemma.

Sent skift denna veckan och vi har en mysig förmiddag innan dagis, pyjamas och godis! 

Ibland får man lyxa till det lite.

Jag är så spänd och nervös inför veckan, väntar på ett samtal som kan avgöra väldigt mycket. Håll alla era tummar och tår, jag hoppas dom ringer snart för nu orkar jag snart inte vänta mycket mer.

En perfekt tjejkväll, helt klart. Carolina hade bäddat upp fint med plädar framför en tänd brasa, vin, cider och annat gott. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och skrattade gott åt mycket. En efterlängtad kväll och absolut behövligt ♡

Hon vet hur man livar upp min kväll!