Dock är André fortfarande sjuk och håller på att bli sämre, feber och en hemsk hosta.. Nu är han inne på 5:e veckan och imorgon är det jag som  ringer vårdcentralen och ser till att han får komma in så dom kan lyssna på honom. Nu får det va nog.

Jag känner mig så tafatt när han blir dålig, man vet ju inte hur han mår eller vad man ska göra. Jag är ingen doktor, jag kan inte säga om det är något allvarligt eller inte, han kan inte berätta för mig om han har ont. Det enda jag kan FÖRSÖKA göra något åt är febern, men inte ens den kan jag styra över helt. Så ja.. Tafatt. Det är absolut det rätta ordet. Jag hatar det.