Kattäventyr

Påvägen hem från Lidköping stannade vi till på restaurang Milano för att hälsa på min fd chef och arbetsgivare, long time no see men alltid lika trevligt. Meningen var att jag bara skulle svänga in och säga hej, men eftersom vi kom strax efter lunchrushen och André började bli hungrig så satt vi ner och åt lunch med allihop, det blev en timme eller 2 med mycket prat och André hade jättekul (jag med självklart).

Hemma sen lyckades vi tajma Daniel ganska bra, så vi tog fram vagn och gick ut i det fina vädret under tiden som han gick ut och sprang. Dörren stod öppen och katterna fick på sig selar så de kunde gå ut om dom ville.. Det tar emot, men är nog på tiden att jag låter dom få lite mer space. 




Ungefär såhär kul tyckte dom att det va med sele.. Ser ni Chippens blick på sista bilden "gå och dö"..
Men ska dom nu bestämt gå ut så ska dom tamejtusan få lära sig vart de får gå och vart hemma är! Så dom får allt stå ut med sele och koppel i sisådär 3 veckor till, punkt slut.


Men tydligen tappar man förmågan att gå när man har sånt trams på sig, så jag fick glatt sitta på trappan och vänta.




Bruno va först ut!





Han tyckte det va väldigt kul att va ute, gick runt och kikade i hela trädgården, dock var han väldigt nyfiken på skogen hela tiden, så fick försöka hålla honom därifrån. Men annars var han jätte duktig, och Mimmi gock med runt och visade honom lite roliga grejjer. 
Chippen däremot...


Han ålade sig på mage över tröskeln och ut på trappan..




Gick ner för trappan, kollade lite.. Vände och gick in igen. Han tyckte nog att det här bara va dumt trams, "gå ut? nej tack, det verkar jobbigt.." 
Sen låg han innanför dörren och bara kollade, well well, helt och hållet hans val. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback