Jag reflekterade över en sak tidigare idag, som jag inte sett eller kanske inte tänkt på innan. Mimmi börjar bli gammal.. Usch, det var hemskt att behöva inse de. Den annars så otroligt pigga hunden vi haft lunkade nu istället fram i ett väldigt lugnt tempo när vi va ute i trädgården, valde att ligga och titta på oss istället för att springa omkring och upptäcka världen. Hennes markanta vita prick på hakan har nu istället blivit en grå stor fläck som sträcker sig runt hela munnen och hakan. Hon rör sig mer klumpigt och "labradorlikt" än smidigt och "border-collielikt", och hon har en tendens att bli lite stel i höfterna ibland.. 

Nu får jag det kanske att låta som att hon är 80 bast och gammeltant, så är inte fallet!

Hon är bara 7, men som den fyrvägskorsning hon är, är jag också mycket väl medveten om att jag inte har en aning om hur länge vi kommer få ha henne hos oss. Idag var ett sånt uppvaknande, ta till vara på tiden ni har med era älskade husdjur, den är alldeles för kort! 

Jag kan inte tänka tanken på ett liv utan Mimmi, hon är min stöttepelare, min bästa vän, mitt hjärta och min familj. Hon har liksom alltid funnits där..

Så nu tänker jag gosa ner mig i hennes päls och mysa lite innan det är dags att sova!