Hurtigt, hurtigt, hurtigt! När Daniel sprang milen drog jag med mig Sufia med barn och hund på spåret, va jätte längesedan vi träffades så var verkligen behövligt. Barnen var ursöta mot varandra, satt och räckte ut händerna och försökte nå varandra under promenaden och skrattade högt när dom lyckades. Hundarna var lika duktiga dom, i slutet på promenaden mötte vi en stor rottweiler som Mimmi inte alls tyckte om (dom känslorna var tydligen ömsesidiga för dom drog igång ganska ordentligt båda 2), Eddie brukar inte bry sig om andra hundar på promenader överhuvudtaget, men när han hörde att Mimmi drog igång lite längre bak så biffade han också upp sig och slängde iväg några varnande läten mot rottweilern. Haha, charmiga små varelser.