Nu när man kommit igång med renoveringen igen så finns det ju hela tiden något att göra här hemma, samtidigt som man ska ha tid till familj, underhålla barn, laga mat, städa och hitta tiden till att slappna av för att orka med jobb och vardag, ja det är ett stort pussel. 

Idag när jag kom hem dök jag ner i detta nästan direkt:

Fullkomligt älskar färgen.

Resultatet kommer senare, för nu ska jag busa med min lilla pojk under tiden som min stora pojk fortsätter fixa med golv i hallen. Sen ska vi lägga oss i soffan och mysa tills lilla A somnar, han är febrig, snorig och helt slut. 

Skrubbat och städat hela dagen  lång, kommer hem med skrutten och det första han gör är att flyga ner i bollhavet, självklart. Jaja, dags att plocka bollar igen.. Minns inte hur jag tänkte när jag tyckte att ett bollhav skulle vara världens bästa presenten 😂

Om någon timme rullar folket in så nu ska vi duscha och göra oss iordning här hemma, ska bli så kul att få hänga med gänget igen, och tänka sig att det nästan är alla med denna gången, Tummen är iväg och tävlar så han saknar vi ikväll men annars är vi nog dom flesta och det var längesedan. 

Daniel lämnade André själv imorse och jag fick lite sovmorgon, eller ja det va tanken iaf, men ragn sells kom och hämtade containern med takpannor och Mimmi drog igång på alla cylindrar. 

Tanken var ju god och jag fick blundat till strax innan 10 åtminstone.

Vid 2 åkte vi för att hämta hem en liten snortalle som börjar bli lite snuvig. Mitt hjärta slog volter när vi skulle gå till bilen och jag kikade ner på honom där han gick och höll mig hårt i handen med ryggsäcken på ryggen.. När blev han såhär stor? Jag har blivit så jäkla sentimental sen jag blev morsa, helt otroligt, men varenda dag är en ständig kamp mot alla känslor som svämmar över. Lyckan, kärleken, all oro, rädslan, åh det är så mäktigt och skrämmande på samma gång. Och med tårar i ögonen tar jag fram mobilen och knäpper denna underbara bilder,  jag var bara tvungen att föreviga det här ögonblicket.

Sen gick jag bara och njöt av stunden.. Tänk vad mycket som händer på ett år, 

Allt hade gått jättebra, ätit upp nästan all mat och sovit i 45 minuter (imponerande att han ens somnade med någon annan, tvivlar inte en sekund på att han trivs).

När vi kom dit imorse sprang han raka vägen in och skrek "heeeeeeeeej" överlycklig över att vara tillbaka idag igen.

Även om ett bakslag skulle komma inom de närmsta veckorna så känns det ändå bra för nu vet vi ju att han har det bra och att han tycker de är kul där och behöver inte bli så nojjiga när och om den dagen kommer då han blir jätteledsen när vi åker.

Så ja, är ni inte intresserade eller känner att det blir för mycket och enformigt så är det bara att skrolla vidare och leta efter lite renoveringsinlägg och annat som kanske kan smyga sig in ibland. 

Eller så får ni helt enkelt välja och vraka i kategorimenyn! 

Nu ska vi nog bannimej vara redo för Dagis, regn och sandlådan! Hoppas på en lika positiv dag som igår och egentligen är jag inte orolig, han brukar ta livet med en klackspark och jag känner mig otroligt nöjd med vårat val av dagis. Personalen är ju en av anledningarna till att allt går så lätt också. 

Lite frukost och strax iväg 🙉

Så nu har han ett helt nytt snyggt regnställ och stövlar som han borde kunna ha ett bra tag framöver, dom åkte på med en gång så hann inte ens lägga ner dom i en påse. 

Var ju tvungen att inviga dom:

Nu är det snart dags för mig att åka vidare och jobba, en powernap hade väl varit skön men tiden finns inte riktigt till det så jag får göra det bästa av situationen och se till att jobba häcken av mig så jag somnar snabbt när jag kommer hem igen istället. Skönt att jobba sent skift nu under inskolningen  trots lite sömn,  mycket roligare att kunna få vara med istället för att bara höra om allt roligt som  händer.

Idag var vi där mellan 9 och 11 och jag tror André var framme hos oss 1 gång och kollade läget, resten av tiden var han med fröken eller sprang runt och lekte. Han hittade sin plats i gänget väldigt fort och det känns väldigt tryggt att se hur han verkar trivas otroligt bra och att han känner sig trygg med fröknarna med. 

Idag lekte han mycket i sandlådan (och ja, han provsmakade sanden flertalet gånger), åkte rutschkana och skulle pussa på tjejer. Imorgon är vi där 9 till 14 och så får vi se vad han tycker om det då. 

Änsålänge går det smärtfritt..

Jag älskar att få paket på posten och denna gången var det dessa snygga napparna från Esska som ramlade ner i brevlådan. Blev jättenöjd med utseendet och håller tummarna för att kvaliteten kommer vara minst lika bra, tror väl egentligen inget annat då han har Esska nappar i nuläget (självlysande) som vi varit nöjda med hittills. 

Har alltid köpt MAM nappar till honom innan, inte för någon speciell anledning egentligen utan mest för att han valt de. Han har aldrig velat ha "vanliga nappar", de har han bara spottat ut igen men en rund silikon napp från MAM har alltid gått hem därför har vi inte testat något annat när vi vet att han varit kräsen tidigare. Sist vi handlade så köpte vi alltså fortfarande runda i silikon men av märket Esska och som jag skrev så är vi hittills nöjda och han har godkänt dom.

Så nu inför dagis beställde jag nappar med hans namn på så kan man förhoppningsvis ha lite koll på grejerna iaf, men vi vet ju hur det är med nappar.. Försvinner ju nästan innan du ens hunnit koka dom. 

En trött liten kämpe sitter nu och delar på ett kex eller två med sin bästa vän Mimmi, oj vad han hunnit sakna henne bara under ett dygn. Hon var överlycklig när vi kom, mötte oss ute på gården i full fart, tjöt värre än vanligt och ville bara kolla så att allt var okej igen, underbara hund.. Det bästa av allt är att André tjuter lika mycket, skriker högt, klappar händer och hoppar med det största smilet i världen och ropar: "Mimmiiiiiiiiii".

Han har pussat på henne hela kvällen och hon har njutit minst lika mycket av att ha honom hemma igen. Hon var eld och lågor hemma när vi flög runt som dårar och det va livat, stackarn var ju jätte orolig och mamma sa att hon varit nervös, jättedålig i magen och inte funnit ro alls hemma så det är klart att hon känt av kaoset med. Skönt för henne och resten att allt är lugnt igen.

Annars har dagen varit lugn, han är trött fortfarande (förståeligt) men vill gärna vara uppe och busa så fort han får chansen. 

Farfar var förbi en snabb sväng och hälsade på och Fia var med i telefon påväg hem från jobbet, sen vidare hem till mormor och morfar för att hämta Mimmi och mysa lite innan vi strax ska bege oss hemåt. Så trots mycket besök så har det varit lugnt för honom, några powernaps och sen massa bus.

I måndags hade han ju hög feber, igår var han feberfri och pigg på förmiddagen men blev lite febrig igen framåt eftermiddagen/kvällen. Han gick och la sig halv 8 som vanligt och verkade ändå okej, när vi sen går och lägger oss vid 11 halv 12 är han gnällig och vi bestämmer oss för att han ska få Alvedon och lite mer välling så han får sova något under natten, men innan dess tog vi honom till sängen och han va go å glad, fick vatten och skrattade högt efteråt. Sekunden senare nickade han till, tittade på oss en sekund och slängde sedan bak huvudet och skrek högt med basröst som i ett anfall. Daniel tar upp honom och då börjar André tugga frenetiskt, ögonen rullar och han är inte kontaktbar längre. Jag känner hur paniken slår mig hårt i ansiktet och ringer 112 under tiden som Daniel går ner med André för att klä på sig, jag vet inte ens vad jag ska säga..! André tuggar fradga och går inte att prata med och när Daniel kommit ner för trappan och mannen i telefonen svarar hör jag Daniel skrika "han andas inte"! Mitt hjärta stannade och jag säger i panik detsamma till larmcentralen, de får adressen och han skickar larm direkt sen börjar han prata med oss om vad vi ska göra. André är blå och livlös i Daniels armar och han frågar om vi kan HRL, den värsta delen av allt är att jag på den frågan måste svara: "nej, inte på barn". Jag har aldrig någonsin känt mig så maktlös, jag ser mitt barn ligga framför mig, livlös, och jag vet inte hur jag ska göra för att hjälpa honom, jag hann tänka så mycket olika tankar på den korta stunden. Tillslut började han iaf att harkla sig och hostade, så vi hann aldrig påbörja någon HRL. Sen skrek han tills ambulansmännen kom, vilket han på andra sidan av telefonen säger är jättebra, hittar han orken till att skrika så är det bra. Ambulanshelikopter cirkulerade över vårat hus i väntan på besked från ambulanspersonalen, räddningstjänsten var på plats och ännu en ambulans fanns i närheten redo om något skulle inträffa. Så det var fullt pådrag hemma (jag märkte inget av de och missade allt förutom ambulansen, det var ungefär det jag kunde ta in i min bubbla just då).
Vi fick stanna över natten på akuten så de fick ta lite prover och ha honom under observation, men det mesta tyder på att han fick feberkramp, är ofarligt men ser otroligt hemskt ut och man kan tro att barnet håller på att dö (ungefär den beskrivningen som stod på pappret vi fick). Han blir helt enkelt för varm och hans kropp har inte lärt sig ta hand om de än så då blir det ett krampanfall, de kan sluta andas för en stund och blir då blåa, men de vaknar igen så fort hjärnan och kroppen hinner ifatt och har kommit på hur den ska göra (väääääldigt kort och enkelt förklarat) André var nog borta i 1-2 minuter och "livlös" i 30sek-1min utav den tiden (svårt å säga, kändes som en evighet). 

Det var otroligt hemskt att vara med om och trots att vi vet nu att det var helt ofarligt så visste vi ju inte det då. Jag trodde jag höll på att förlora mitt barn i den stunden och den känslan kommer gnaga sig fast i mitt minne, en mardröm som jag hoppas att ingen annan någonsin ska behöva vara med om. 
Vi är hemma igen och mår bra förutom att han har feber och är jättetrött, han är lika glad som vanligt och busar som aldrig förr, samma goa kille.

Slutet gott, allting gott - men slutsatsen av denna hemska dagen är att jag aldrig någonsin igen vill behöva svara nej på frågan om hjärt och lungräddning eller första hjälpen när det gäller små barn. Jag vill veta vad jag kan göra för att rädda eller hjälpa både mitt och andras barn om olyckan skulle vara framme någon gång eller något oväntat händer, så nu är det jag och Daniel som anmäler oss till en första hjälpen kurs för barn och jag kommer predika för alla föräldrar/blivande föräldrar att göra detsamma. Det är ju något utav det viktigaste man kan lära sig och jag känner mig som världens sämsta mamma som inte lärt mig detta tidigare..

Det här var nog ett utav de bästa fynden vi gjort enligt mig. Bagagegaller med avskiljare och en plastmatta till bagaget. 

Sedan vi fick barn har vi haft krångel och problem varje gång vi ska åka iväg hela familjen med barnvagnen, vi har ju nästan alltid med oss Mimmi när vi åker någonstans men nu när bagaget varit fullt med en barnvagn har hon fått sitta i baksätet med bälte istället. Tycker själv inte att det är de bästa alternativet för henne, känns varken säkert för henne eller oss trots bältet. 

Men nu när Daniel fått tag i gallret så kan vi helt plötsligt få in både hund och vagn i bagaget plus att det blir mycket säkrare för henne och oss att åka i bilen, hon har ingen möjlighet att flyga omkring i bilen om något skulle hända och det finns ingen risk att vi får henne på oss vid kollision. 

Nä, kort och gott så är jag jättenöjd med detta alternativet, känns mycket bättre och är framförallt smidigare att åka iväg igen. 

Dagens cooling 💙

Jaså inte.. Hm.. Älskar att dom tar hand om varandra iaf, Bill och Bull, bästa vänner i vått och torrt. Det trodde jag inte när vi kom hem från BB och Mimmi knappt kollade åt varken vårat eller Andrés håll. Mina fina hjärtan!

Våran nya familjemedlem, Andrés kompis som han fått av tant Carro i 1 års present. Hur mysig som helst och mega stor, han är testad och godkänd på morgonvilan.

Trodde jag!

När jag lade huvudet på kudden vaknade André och han fick för sig att han inte skulle sova mer. Vid 4 somnade jag igen efter att Daniel bytte av mig, och det va inte många timmar vi fick sova inatt. Men men, så är det ibland med småbarnsliv, vi har varit bortskämda med nätterna innan så vi ska inte klaga. Men jag kan erkänna att jag är grymt lättretad idag.

Nu är vi uppe igen iaf och ska snart rulla mot Skara för att åka och kika på en loppis och sen ta en tur till Lidköping för att strosa runt på gatorna och fördriva lite tid. Idag ska vi åka och kolla på något spännande! Vi får se vart detta bär av.

Dagens frullen blev frukt, bär, chiafrön och lite yoghurt! Mums..

Ska snart ge mig iväg till jobbet och köra ett kvällspass innan jag åker hem och slänger mig i sängen. Har varit ute och åkte och hunnit med en hel del ärenden, André har äntligen fått en hjälm så nu ska vi bara fixa en stol till cykeln så kan vi ge oss ut på en runda. Tror han kommer tycka det är grymt roligt så jag längtar tills vi kan ta tag i det. 

Finns så mycket att se fram emot med barn, han är bra på att kommunicera med annat än ord så vi ska förstå vad han vill, men jag längtar extremt mycket efter att få föra en konversation med honom, eller tills han kan cykla själv, tills han börjar skolan, till att ha hem vänner på filmkväll.. Ja, listan kan göras lång. Tills dess ska jag försöka ta tillvara på alla nya saker han lär sig här och nu.