En trött liten kämpe sitter nu och delar på ett kex eller två med sin bästa vän Mimmi, oj vad han hunnit sakna henne bara under ett dygn. Hon var överlycklig när vi kom, mötte oss ute på gården i full fart, tjöt värre än vanligt och ville bara kolla så att allt var okej igen, underbara hund.. Det bästa av allt är att André tjuter lika mycket, skriker högt, klappar händer och hoppar med det största smilet i världen och ropar: "Mimmiiiiiiiiii".

Han har pussat på henne hela kvällen och hon har njutit minst lika mycket av att ha honom hemma igen. Hon var eld och lågor hemma när vi flög runt som dårar och det va livat, stackarn var ju jätte orolig och mamma sa att hon varit nervös, jättedålig i magen och inte funnit ro alls hemma så det är klart att hon känt av kaoset med. Skönt för henne och resten att allt är lugnt igen.

Annars har dagen varit lugn, han är trött fortfarande (förståeligt) men vill gärna vara uppe och busa så fort han får chansen. 

Farfar var förbi en snabb sväng och hälsade på och Fia var med i telefon påväg hem från jobbet, sen vidare hem till mormor och morfar för att hämta Mimmi och mysa lite innan vi strax ska bege oss hemåt. Så trots mycket besök så har det varit lugnt för honom, några powernaps och sen massa bus.