Idag bestämde vi oss för att ta en promenad bort till skogen här hemma, den är jättefin och sjukt mysig. Tanken var att lulla runt lite och samtidigt se om vi kanske hittade lite kantareller så vi pälsade på oss gummistövlar och långbyxor (hatar fästingar och är livrädd för att det ska komma ormar eller andra läskiga djur), men mycket kantareller blev det inte.

Eftersom jag har foglossningar så gick det inte alls fort men vi höll ett lagom tempo både som passade både mig och André, tanken var ju inte en powerwalk utan bara en mysig stund i skogen så då passade det fint med ett lägre tempo.

Vi tycker det är viktigt med mycket frisk luft för barnen och att dom tidigt vänjer sig vid skogen och livet på landet. Vi valde trots allt att flytta ut på landet just för att vi ville att våra barn skulle växa upp i den miljön. Nu har vi skogen precis utanför dörren och självklart vill jag att barnen ska kunna vara ute och leka där när dom blir äldre, det är ju guld värt. 

Jag älskar att vara ute i skogen och vandra, den rena luften, alla ljud, energin man får av att vara ute i naturen! 

Det vill jag att mina barn också ska få växa upp med.. 

Det känns lite som om jag bara har "ordbajsat" fram det här inlägget, men nej, det fanns en tanke bakom det, hoppas det kom fram i all flummig text som blev. 

Summa summarum har vi haft en jättemysig stund i skogen alla 4, jag älskar min lilla familj och mitt mammahjärta fylls till bredden av kärlek varje gång jag tittar på min fyrbenta älskling och min son tillsammans. Deras band är få förunnat..