Han gjorde det!!!

Herregud, den här mannen och hans järnvilja, jag hade velat ha bara en gnutta av den. 

Efter att ha legat och spytt hela natten, fått i sig en banan och bara lyckats sätta sig upp så frågar jag honom om vi inte ska åka ändå?! Och efter några samtal till gänget som redan var på plats lyckades vi få till en plats till Daniel i ett senare startfält. Daniel försökte trycka i sig lite gröt i bilen och lyssnade på massa motivationsvideos samtidigt som magen va allt annat än lugn. Vi såg nog ut som sju svåra år båda 2, men vad gör de, han va glad iaf och det räcker gott för mig.

Bättre att åka dit och försöka än att inte försöka alls!

Och han gör det med bravur, han tar sig runt hela banan, igenom alla hinder, och han gör det på en riktigt bra tid med tanke på förutsättningarna. Jag är så jäkla stolt över honom, min Daniel! Han klarar tamejfan ALLT.