Vart kommer kärleken ifrån? Finns det mer att hämta någonstans eller måste jag dela på det jag har? 

Kärlek har alltid skrämt mig. Man har ingen kontroll, och det är en sån känsla som gärna vill svämma över.

Du kan inte styra över det.

 

Jag har, som många redan vet, alltid sagt att jag bara vill ha ett barn. 

Många tycker det är konstigt och jag får ofta höra "dom ger ju så mycket kärlek".

Ja, visst gör dom, och jag vill kunna ge dom lika mycket kärlek tillbaka. Min största rädsla idag är att inte klara av att ge mina barn lika mycket kärlek var utan att ta från något annat.

 

Jag älskar André, mer än vad jag trodde var möjligt, och nu när vi har en till påväg är jag så osäker på hur det funkar. Måste jag ta kärlek från André för att ge till bebisen och dela på den kärleken jag har eller får jag "mer" kärlek att ge?

 

Jag hoppas, tror och vet väl egentligen innerst inne att allt kommer lösa sig när bebisen väl är här. Alla andra klarar ju det så varför skulle inte jag? Jag vet att jag kommer bli den bästa mamman för mina barn och att kärleken kommer finnas där så det räcker och blir över.

Jag ångrar ingenting och tycker det här ska bli så otroligt roligt och spännande, tänk att jag och Daniel ska få en till liten skatt att dela livet med. Jag kunde inte varit lyckligare!

Men..

En liten bit av mig är livrädd (precis som det ska vara antar jag).