Han kommunicerar och försöker få alla att förstå vad han vill få fram trots att orden inte finns där ännu, han skrattar och har kul med andra, han tar hänsyn till människorna runt honom och tar sig fram på säkra ben.

Det tog en stund, men när han väl såg mig stå i dörröppningen och kika så sken han upp som en sol. Han fick tag på en stor blå kudde som nästan var lika stor som han själv, visa hur duktig man är måste man ju, han bar upp den och tog i för att visa hur stark han va och sen var det fullt ös. "Kolla, kolla" och pekar på rutschkanan för att sen springa dit och visa när han åker, om och om igen. Han var så stolt - och jag likaså.

Pausa tiden lite så jag hinner med, idag ska jag pussa, krama och gosa med min prins lite extra.