En dag att minnas - Del 1
I december fyllde jag 25 och jag blev firad riktigt ordentligt av nära och kära en vecka innan.
Min kära sambo hade planerat en överraskningsfest för mig i över en månads tid med hjälp från familj och vänner. Jag anade INGENTING och är grymt imponerad över att alla lyckats hålla det hemligt så länge.
I min värld hade mamma och pappa bokat bord på en lite finare restaurang och ville bjuda oss på mat eftersom vi inte skulle vara hemma på julafton, inga konstigheter, finkläderna på för hela familjen och jag tog tillfället i akt att piffa till mig lite extra med smink och hår, det är ju inte varje dag man får chansen att snygga till sig lite.
Innan vi skulle åka hade Daniel bestämt träff med våran granne (som är ansvarig för bygdegården här ute på landet), vi hade pratat om att hyra den till det kommande dopet och skulle få en liten rundtur, trodde jag.
Vi parkerade utanför och gick in allihop, min enda tanke var att vi skulle bli sena till middagen. Plötsligt öppnas en dörr framför mig..
Ut kommer våran fina vän Anders med en mikrofon i högsta hugg och jag hör hur en kör börjar sjunga "ja må hon leva".. Längre in i salen står familj, släkt och vänner och mina tårkanaler börjar fyllas. Tänk att där står det massa underbara människor som tar sig tiden att komma dit, bara för mig, för min skull. Jag var i chocktillstånd!
Det tog sin tid att smälta hela överraskningsmomentet och börja njuta av kvällen, men när jag väl gjort det så kunde jag inte sluta le.
Maten var fantastisk, underhållningen var påhittig och tårtorna som jag hade bakat själv kvällen innan, i tron om att de var till ett kalas som mina vänner "skulle åka iväg på", var faktiskt godkända trots att jag inte var helt nöjd med dom när dom lämnade huset på morgonen.
Och alla underbara presenter, jag är sjukt bortskämd. Objektiv, stativ, tavla, turridning, pengar, klippning, armband, får. Ja, ni läste rätt, FÅR, 2 superfina får! Det kunde inte bli bättre, eller?..
Fortsättning följer.
Kommentarer
Trackback