Lite djupare, lite mörkare..


Här ska det sovas middag innan farfar och Fia kommer hit en sväng, Fia ville få luggen klippt och jag ska tydligen lyckas med att få den rak och fin.. Oj vilken press!

Jag fick en sovmorgon imorse, inatt blev det oerhört sent, jag va så trött så jag grät precis innan jag somnade. Ja ibland når man den där punkten då det helt enkelt inte går längre, jag är fortfarande grymt jäkla trött och hade definitivt behövt sova ett bra tag till men jag får försöka ta igen mig lite i taget. Den där känslan jag har nu, när man känner hur man bryter ner sig själv bit för bit men inte kan göra något åt det, jag känner hur säckarna under ögonen blir större och större,  humöret blir sämre och sämre, klumpen i halsen växer och jag vill bara lägga mig i fosterställning i ett hörn tills allt känns bättre, den känslan är hemsk och det faktum att jag inte verkar kunna göra något åt det är.ännu värre. Det får gärna gå över, typ nu.. 
Jag är inte deprimerad på något sätt, bara så otroligt trött i kroppen och jag har svårt att tillåta mig själv vara just de, trött! Jobb är alltid jobb, varför ska jag gå till jobbet och lata mig, hade jag velat stå och lata mig hade jag stannat hemma. Jag har kommit till jobbet och då kan jag lika gärna jobba ordentligt, göra mitt absolut bästa och slita som ett djur för att göra det bra, det är ju därför jag är där.. Sån är jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback